Lars Blomqvist

Den stora motorn

Den stora motorn



Inom loppet av några veckor blev jag våren 1997 kallad till de båda patriarkala ordningar som då spökade i mitt konstnärliga arbete. Jag fick en inbjudan att göra ett verk för St. Peder kyrka i Lödöse i samband med utställningen Tidernas kyrka på Lödöse museum, och samtidigt ringde pappa och frågade om jag ville göra honom sällskap på en utlandsresa.


Vid den här tiden återkom jag ofta till frågor som kretsade kring identitet och tro, men också kring poesin, frågor om poetik. Pappa och kyrkan var ordningar som jag förhöll mig till ömsom trotsigt, ömsom längtansfullt. Ofta kunde jag tänka på mina arbeten placerade i en kyrka, hur främmande de än syntes i ett sådant sammanhang, som vore det själva prövningen de skulle bestå: ”att inför Guds ansikte ...”. På samma sätt fanns också pappa med i mina förhoppningar, att jag plötsligt inför hans blick skulle finna förståelse för mitt agerande och mina frågor. 


När jag så fick möjlighet att göra ett konstnärlig ingrepp i en kyrka tog jag tillfället i akt att sammanföra dessa båda ordningar, dessa båda - som det ofta talades om vid den här tiden - blickar.


Pappa författade läroböcker för gymnasieskolan i ämnet fordonsteknik, och det var några av hans böcker - tre stycken: Motorlära, Chassilära med karosserilära, och Fordonslära - som jag valde att visa i St. Peder kyrka. Jag kallade mitt verk Den stora motorn, och böckerna placerade jag på pianot till höger om altaret där de fick ligga under de sommarmånader som utställningen pågick.


Vad som hände var svårt att överblicka och frågor väcktes som inte med säkerhet lät sig besvaras. Kanske kortslöt jag de bägge fadersstrukturerna och släckte deras blickar genom att placera det ena ögat inne i det andra? Men fanns där inte också ett mått av ömhet i att låta mekaniken helgas av metafysiken? Den stora motorn utgjorde för en tid ett främmande inslag i kyrkorummet, och jag tyckte om att tänka på det så.


Arbetet fick oväntat en förlängning under min resa med pappa. Vi bodde en vecka på en liten ort i södra Spanien, där jag sista kvällen satt i värmen på vår terass och läste. En katt jag tidigare under veckan sett stryka förbi vårt hus, kom nu och satte sig helt i närheten. Långsamt flyttade sig katten allt närmare tills den satt framför mina fötter, med ryggen förtroendefullt vänd mot mig, och började spinna. Jag tittade upp från min bok och såg kattens öron som lystrade så intensivt. Kanske ville den fästa min uppmärksamhet på något. Kanske på sitt lyssnande. Kanske ville den att jag skulle lyssna liksom katten.


På samma sätt som tidigare inbjudan till St.Peder kyrka och pappas erbjudande om en resa, kom katten till mig. Den tycktes nu ta plats inne i dessa båda andra ordningar och göra dem till den scen på vilken dess lyssnande uppstod; katten lyssnar i ögat i ögat.





(Göteborg 1997/2021)


Denna text fanns med i St Peder kyrka i Lödöse då verket Den stora motorn visades där under sommaren 1997. Här lätt redigerad.